[caption id="attachment_3242" align="aligncenter" width="465" caption="Listan med prenumeration dyker upp i botten av skärmen."][/caption] RSS är dött, påstås det ibland. Ändå finns det dem som fortfarande lanserar nya RSS-läsare. Som svenska Ocean Observations. Nyligen dök företagets The Feed upp i iTunes Store. Som svårt beroende av mina RSS-prenumerationer har jag gett programmet en chans, för att se om det kan utmana suveräna Reeder som mitt förstahandsval. (Missa förresten inte att Reeder kommit i betaversion till OS X idag.)
Svaret visade sig vara nej. I alla fall inte än. Skälen är två: För det tycker jag att Reeder ger en bättre överblick över prenumerationerna. För det andra saknar The Feed än så länge stöd för Googles inbyggda funktion "dela med anteckning". Eftersom jag använder den möjligheten för att enkelt kunna sammanställa tipsen jag publicerar här på min webbplats är det något jag inte klarar mig utan.
Men jag blev ändå nyfiken på varför Ocean Observations, som normalt hjälper kunder som Nokia, Ericsson och Vodafon med bland annat användargränssnitt, lanserar ett program direkt till slutanvändarna.
Max Rudberg och Sebastian Evans som sitter på Ocean Observations kontor i Japan svarade på mina frågor via mail:
[caption id="attachment_3243" align="alignleft" width="225" caption="Översiktsbild av de senaste texterna."][/caption]Varför har Ocean Observations utvecklat en egen Google Reader-app?
Vi är prylentusiaster och användare, och många av oss på Ocean skaffade iPad så fort den släpptes i USA. Tablet känns som det ultimata formatet för att konsumera innehåll. Vi såg en potential, men tyckte att utbudet fortfarande lämnade en del att önska.
Det var på en av våra Fedex-dagar som vi har en gång i kvartalet, en dag då vi får jobba fritt med vad vi vill, som vi bestämde oss för att jobba med en RSS-läsare för iPad.
Flera av oss konsumerar regelbundet RSS-feeds via Google Reader, till den grad att vi ofta äter frukost framför datorn. Så det kändes naturligt att RSS-läsare för iPad skulle kunna bli en hit.
Reeder lovordas av många användare. Vad gör The Feed bättre, tycker ni?
Reeder satte helt klart en helt ny standard och många av oss har använt den uteslutande fram tills dess att vår egen läsare var bruklig nog. Reeder gör många saker bra och har mycket fina och polerade detaljer och funkar bra i tablet-formatet.
Det vi tycker The Feed gör annorlunda är presentationen och navigationen. Du hamnar direkt i läsvyn, och om du vill kan du bara scrolla dig fram och hela tiden få mer att läsa.
[caption id="attachment_3241" align="alignleft" width="225" caption="Menyn för att dela intressanta länkar."][/caption]Navigationen tar plats i filtret som lägger sig som en pop-over ovanpå nyheterna och kan använda en stor del av skärmen istället för bara en bråkdel.
Vi tror att de här skillnaderna gör hela upplevelsen mer fokuserad och avslappnad, mer anpassad för den "soffdator" som iPad är.
Ni har valt ett gränssnitt som skiljer sig rätt mycket från Reeder, och andra appar också. Bland annat går det inte att se hur många olästa inlägg det finns i respektive mapp. Varför inte?
Vi vänder oss framförallt till den målgrupp som tycker att olästa antal i en badge är en stressfaktor i en RSS-läsare - ibland är det svårt att hinna med att läsa alla nyheter. Istället indikerar vi olästa nyheter med högar som ger en ungefärlig uppfattning om hur mycket läsning som finns från en specifik källa.
En av de viktigaste funktionerna i Reeder, och Google Reader för den delen, är möjligheten att kunna dela med sig av intressant läsning genom att lägga till lite egen text. Det går inte i The Feed. Varför har ni valt bort den möjligheten?
Den möjligheten finns för både Twitter och Facebook. Vi tycker att man ska kunna dela med sig och kommentera på det. Vi ska undersöka vad som kan ha gått fel med delningsfunktionen. Det här är en 1.0-produkt och det kan så klart finnas lite skavanker.
Vad har ni för framtidsplaner för The Feed?
Till en början vill vi höra vad användarna tycker! Vi har fokuserat hårt på det här upplägget under en längre tid. Det känns viktigt att lyssna på vad som sägs, ta till oss det och diskutera förbättringar.